Har haft en bra vecka i norrtälje. Träffat människor här och där =D
Men nu är det slut... Blir alltid lika ledsen.
Men ska försööka att inte deppa ner mig totalt. Det går ju alltid över efter ett tag, men de första dagarna är jobbiga =/
Fast ändå längtar jag hem, till mitt rum, till min säng, och till vardagen. Lite grann i alla fall... Saknar också min ponny och min katt, och alla andra =P

Jag förstår mig inte på saknad.. Varför måste man känna saknad? Varför kan jag inte bara vara nöjd med det jag har? Alltid fattas någonting... Är det bara för att mitt hjärta är i två delar och bitarna ligger så långt ifrån varandra..?