Kommer jag någonsin att känna på något annat sätt? Sluta skylla på mig själv... Förlåta mig själv för det val som görs. Kan man vara så full av känslor att man inte längre känner något alls? Att man bara kan sitta ner och stirra framför sig. Att tänka tillbaka på tiden som var, och veta att den aldrig kommer tillbaka.
Försöker undvika tankarna, för jag vet att om jag väl kommer dit då funkar inget annat. Då går jag under av Sorg. Ändå finns dom där, hela tiden. Håller mig vaken om nätterna, plågar mig i skolan och får mig att sitta tyst.
Jag tar en dag i taget och försöker leva vidare, men tyngden kommer alltid finnas där... </3


A drop in the ocean
A change in the weather
I was praying that you and me might end up together
It's like wishing for rain as I stand in the desert
But i'm holding you closer than most
'cause you are my heaven...